Självskada en drog.

Jag fick besök av en gammal vän förra helgen. Ångesten slog mig hårt över ryggen och jag föll ihop i tusen bitar. Och jag förvånas för varje gång det händer, hur jag orkat med det tidigare. Timmar och nätter av panikångest med andnöd och krämpor. Nedbruten fysiskt och psykiskt splittrad in i märgen in på själen. 
 
Det blir då än mer klart för mig att rakbladet varit ett alternativ och min enda räddning. Dock kan det varar svårt för andra att förstå. För mig blev det det enda sättet jag kunde dämpa min ångest och överleva mig själv. Men hur kan man som utomstående förstå att detta beteende? Det finns ett biologiskt perspektiv av problematiken som jag tänker är bland de lättaste förklaringarna att ta in:
 
 
Tänk dig tillbaka till förr i tiden då människor fortfarande levde i naturen och livets huvudsakliga uppgift var döda eller dödas. Tänk dig att du ställs inför en stor fara; mitt ute i skogen möter du en björn med sin unge. Du vet att honan kommer gå till attack när som helst för att försvara dem. Biologiskt börjar hjärtat pumpa blodet snabbare och andningen ökar samtidigt som det pumpas ut adrenalin i din kropp. Du ställs inför en stor fara och kroppen gör dig redo på att antingen fly eller fäkta... 

...du flyr, men björnen hinner ifatt dig, ena tassen fäller dig och klorna skär upp sår på ditt ben. Du börjar blöda. För att överleva pumpar hjärtat saktare och alla tidigare kroppsliga reaktioner slås av. Om hjärtat skulle fortsätta pumpa lika fort skulle du snart förblöda.
 
 
Vid ångest sker samma sak i kroppen. Vad det är som utlöser dessa reaktioner är olika för olika människor. Det kan vara allt från en situation, miljö eller tanke. Vad det än är så är det något som du upplever som ett hot där du måste slåss eller fly. Det som händer i kroppen upplevs som mycket obehagligt. Du kan börja hyperventilera och få andnöd, dina muskler kan börja skaka av adrenalinet och man kan få hjärtklappningar. Många misstolkar dessa reaktioner och tror att man kommer att kvävas, ska kollapsa eller rent utav dö. Vilket självfallet är mycket obehagligt. Genom att skada sig själv avtar dessa reaktioner samtidigt som kroppen bildar endorfiner för att dämpa smärtan. För många blir detta som ett drogberoende, där drogen är endorfiner, kroppens eget morfin. När detta sker känner man sig trött och utmattad, det är här många finner sitt lugn och sin kontroll över situationen.
 
VIKTIGT! Misstolka mig inte, jag tycker inte att skära sig är ett bra sätt att hantera problem. Nej! Jag uppmanar INGEN att prova.  Det finns många negativa konsekvenser med att häva de kroppsliga reaktionerna.
 
 

När man drabbas av ångest är det bästa man kan göra att härda ut. Men självfallet är det svårt att härda ut en känsla så stark, plågsam och intensiv att det känns som om du kommer dö. Då är det primära målet att må bättre NU. Vad är då problematiken med att avbryta dessa reaktioner? Man brukar tala om ångestkurvan, som stiger när du drabbas av ångest. Om du låter ångesten "vara" så kommer den tillslut nå en maxgräns där den vänder och planar ut till normal igen. Kroppen inser att det inte finns något att fäkta eller fly ifrån och de kroppsliga reaktionerna avtar. Nästa gång du får ångest kommer kroppen minnas situationen som mindre farlig och kommer därför inte stiga lika högt innan den avtar. Tillslut kommer du inte få ångest av vad det nu är var som framkallade det. Du har lärt om kroppens reaktioner.

 

Om man istället skulle avbryta ångestkruvan genom att, t.ex.skära sig, så skulle ångesten sjunka men inte till normalt tillstånd, då det upplevda hotet kvarstår. Nästa gång kommer ångestpåslaget istället minnas situationen som farlig då den faktiskt resulterat i en kroppsligskada och där med öka ångesten för att du snabbare ska kunna fly eller fäkta utan att komma till skada. Du har sagt till din kropp: "detta är farligt, spring!". Detta innebär i sin tur att ångesten kommer stiga fortarte för var gång du skadar dig själv. Samtidigt kommer ångesten bli starkare och mer och mer ohanterbar. Vilket resulterar i en ond cirkel som är mycket svår att bryta. Det blir ett beroende med rakbladet som drog och för varje gång behöver du lite mer. 

Det är en värld ingen någonsin ska behöva uppleva.

 

Liknande inlägg

Pixan:

Grymt inlägg, vännen!! Ett sånt som iaf jag skulle vilja få ut till så många som möjligt, vissa mer än andra... Hoppas de kommer med i boken! :) kramar

Svar: tack vännen <3
Johanna

Kommentera inlägget här: