Att välja (bort) ett liv.

Det är lätt att tro att vi väljer bort en relation men fortsätter livet som vanligt. Men egentligen är det hela det livet man går miste om. Den framtid man byggt upp tillsammans, de band som byggts upp ihop. Gemenskapen till andra. Kanske är det därför kärleksrelationer känns så mycket mer än andra. För det är familj, en relation som binder dig till många fler. Kanske är det inte konstigt att det gör ont när man då bestämmer sig för att gå skilda vägar. För allt rycks upp ifrån roten, och någonstans handlar det om att börja om. Försöka bygga sig det liv man önskar sig.
 
För det är väl egentligen vad det handlar om. Att de liv två individer tänker sig är för olika för att kunna forma det tillsammans? Vi har en målbild av den vi vill vara i en relation, det vi strävar efter. Om relationen inte tillåter dig att komma relativt nära den bilden av dig själv kommer du inte vara lycklig om du stannar kvar. Hur mycket kärlek som än finns mellan er. På så vis tror jag inte att kärlek övervinner allt.
 
Jag har fortfarande svårt för att tillåta mig själv att följa min egen väg. Svårt att gå ifrån den trygghet som omfamnats mig där jag stod. Men bara tanken av att framtiden inte skulle ge mer än vad som fanns där, fick mig att ovilligt gunga fram och tillbaka. För jag vet att jag inte kan stå still, jag vet att jag måste utvecklas, lära, upptäcka, uppleva och utmana mig själv konstant för att känna mig tillfreds. Men också för att balansera upp alla djupa dalar som varit. Så jag kan ge dem en mening och mig själv ett lugn.
 
Det fyller mig med sorg, att välja bort ett liv med dig. Men egentligen väljer jag bara mig själv. Jag väljer att leva MITT liv, det vi aldrig skulle kunna få tillsammans.
Kategori: Relationer Taggar: JAG, kärlek, livet, relation, sorg, tillsammans;

Liknande inlägg

Kommentera inlägget här: