Min första egna artikel.


Då jag har fått många förfrågningar om vart man kan läsa artikeln jag skrivit har jag valt att dela med mig av den här. 

 

Vad fick dig att sluta skada dig själv?

”Vad var det som gjorde att du slutade skada dig själv?”. Det är en fråga jag fått många gånger. Men ändå är den alltid lika svår att svara på. För det finns inget konkret, bara diffusa ledtrådar om hur jag tog mig ur det jag bara kan benämna som ett rent helvete. Så till alla er som letar efter en lösning och ett svar som visar vägen kan jag dess värre inte leva upp till era förväntningar. Men det innebär inte att jag inte har en förklaring till varför jag sitter här idag. Min förhoppning är att den kan sprida hopp och fungera som en vägledning för de som är självdestruktiva idag och för deras anhöriga.

För mig var vägen ifrån mitt självskadebeteende lång och i perioder har jag fallit tillbaka, efter långa uppehåll. Men orsaken till återfall har varit olika med årens gång. Den största skillnaden har varit varför jag hållt mig ifrån självskadandet och hur eller om jag hanterat mina känslor på ett annat sätt.

En del verkar tro att det bara är att bestämma sig för att sluta skada sig själv, som en dålig vana som helt enkelt bör brytas. När jag första gången försökte sluta tänkte jag så, för jag hade alrig fått någon annan förklaring eller förståelse för varför jag självskadade. Jag klarade strax över 100 dagar innan jag drabbades av återfall till den grad att jag blev inlagd på barn- och ungdomspsykiatrins slutenvård.

Grunden till att kunna bryta ett självskadebeteende ligger i förståelsen för att det fyller en funktion. Något som behöver ersättas med andra medel och metoder. För att göra det krävs att man ransakar sig själv, de situationer och känslor som leder till självskadehandlingar.

När det är gjort börjar ett tungt arbete. För det är aldrig så lätt som att ”bara sluta”. Men det går.

För mig kom vändningen när jag fick min diagnos (emotionell instabil personlighetstörning) och insåg att känslor är vägledande och behöver upplevas, inte kvävas. Att det finns en funktion av att känna allt ifrån kärlek till rädsla och ångest på så vis att de ger oss ledtrådar om vad som är rätt och fel i livet. Men också att de kan hamna ur balans och bli missvisande om vi inte lyssnar till dem.

Med denna insikt kunde jag för första gången uppleva en stabil och realistisk framtidsvision. Först då kunde jag hitta tillbaka till saker som förgyller vardagen och börja leva igen. Med tiden har självskadebeteendet kommit att blekna bort i skenet av det liv jag idag lever, inte bara överlever.

 

Tips och råd:

1.     Förstå vad självskadebeteende fyller för funktion för dig.

2.     Ta reda på vad som utlöser självskadandet.

3.     Fin ett annat sätt att hantera det på.

4.     Hitta något som ger livet en mening. Tex: ridning, fotografering, resa, astronimi etc.,

 

Johanna von Schedvin
 
 

 

Liknande inlägg

Rebecca:

Grattis till din första artikel! Är riktigt stolt över dig! Det är en mycket bra och informativ aktikel och jag tycker det var bra förklarat varför du inte har ett konkret svar på hur du tog dig från A till B. Alla är vi ju olika och har olika bakgrunder till ett självdestruktivt beteende. Vilket medför att man måste hitta sin väg för att komma ur det, något jag tyckte artikeln förklarade på ett bra sätt. Hoppas du får skriva mer artiklar så du kan ge fler råd och tips till människor som är/vart i liknande situation som du. Bästa läraren är väl den som själv upplevt det?! Ta hand om dig och fortsätt kämpa!

En flicka som är stark:

Du är bäst Johanna!


<3

Svar: ^^ <3
Yoanna

Kommentera inlägget här: