Don't pull the trigger!

Jag har insett svårigheten i att uttrycka sig korrekt. Jag som ändå har något av en poetisk och målande ådra, ett behov av att formulera mig på ett visst sätt. I helgen fick jag många tankeställningar angående detta. Lite av ett "Aha-!" moment. För jag har inte tänkt så tidigare. Inte tänkt att det faktiskt spelar stor roll huruvida man förmedlar ett sätt att skada sig själv på eller du enbart definierar det som "en självskada". Jag har många gånger etsat ned målande bilder av olika situationer på papper för att förmedla, eller kanske mer ventilera, det som hänt. Utan att ens reflektera på att mottagaren utsätts för triggande material. Det sista jag vill är ju att leda in någon annan i mitt öde. Att plantera små frön till ett framtida självskadebeteende!
 
För egentligen handlar det ju inte om självskadan utan orsaken till att den uppstod. Vilket helt enkelt berör känslan i den stunden, så som om det är emotioner eller affekter som tar över så blir det ett sätt att hantera dem. 
 
Vad är då triggande material? Allt som fokuserar kring tillvägagångssätt angående en självskada; vad som används, hur det används, omfattning av skadan etc. 
 
Vilket blir så tvetydigt. För inom mig någonstans känns det fortfarande viktig att få benämna hur allvarligt det blev, för det är som ett kvitto på mitt dåliga mående. Att "så illa blev det, jag mådde verkligen dåligt." Vilket är en av myterna och fördomar kring självskadebeteende som jag också vill arbeta för att ändra på. För hur självskadan än tar sig i uttryck så är det aldrig den som skall avgöra huruvida en person mår dåligt eller inte. Och absolut inte vara avgörande för om han eller hon får vård! Det ska räcka med att man ber om hjälp, med att ett dåligt mående uttrycks. Men tyvärr så ser det inte ut så idag.
 
Idag finns det kriterier på undervikt för att får vårdas på en ätstörningsenhet. Själv ringde jag en gång i panik för att få bli inlagd på grund av, min då, mycket allvarliga bulimi. Men fick höra att jag inte kräktes tillräckligt många gånger om dagen för att bli inlagd! Hur skall detta leda till att de som lider mår bättre? Hur skall den som ber om hjälp må bättre om det som krävs är att må ännu sämre? Hur kan man känna sig sedd för den man är och respekterad för sina känslor när självskadan är det enda som värderas. Varför måste man försöka dö för att få hjälp att orka leva?
 
Med detta i bakhuvudet tänker jag att vården står för mycket av denna föreställning; att en mer omfattande självskada, lägre vikt eller mer frekventa kräkningar innebär ett allvarligare psykiskt tillstånd. För det är ändå de som sätter kriterierna för när en person har rätt att prioriteras i vårdkön. I det långa loppet leder det inte då bara till att dessa beteenden ökar? Jag har full förståelse för att det måste och faktiskt bör göras prioriteringar inom alla vårdgrupper, men kan det inte vara så att detta system är kontraproduktivt? För egentligen borde väl inte utvärderingen baseras på frågor om vikt och skador utan om psykiskt mående, suicidrisk och vilket socialt nätverk personen i fråga besitter? 
 
För i grund och botten handlar det om känslor, som styr dessa personers liv. Samtliga av dessa människor har rätt att få en vård som leder till ett minskat lidande och i slutändan att de kan leva ett liv där deras känslor istället vägleder dem.
 
Så vem du än är och vilken roll du än har, snälla, tänk efter en extra gång när du talar om självskadebeteende. För överallt finns de som har en dålig dag, genomlider ett trauma eller depression. Över allt finns de människor som är mottagliga för det fröet du förmodligen inte är medveten om att du sår.
 
Med denna insikt kommer jag att försöka vara medveten om risken av att yttra mig på ett triggande sätt. Vilket också kommer påverka min inställning och fortsatta arbete med boken. För mitt syfte och min önskan är att bryta fördomar och bidra till en förbättrad insikt om Borderline så väl som självskadebeteende och ätstörningar. Vilket i sin tur förhoppningsvis kan leda till en minskad förekomst av detta i vårt land.
 
 
 
 

Liknande inlägg

Kommentera inlägget här: