Bakläxa!

Dags att ge mig själv en bakläxa! För det är inte alltid så lätt att leva som man lär. Trotts att jag vet att diagnosen inte är den jag är, blir det många gånger svårt att hålla fast i den friska delen och inte bli besviken på mig själv när känslorna rusar iväg. Det är så lätt att halka tillbaka i rollen där jag trycker ned mig själv och försöker göra mig så liten som möjligt för att inte såra någon. Istället för att ta den plats som är min. Jag behöver inte be om ursäkt för att jag känner som jag gör. Med en tidigare affektfobi ska jag vara stolt över det! Känslor kan inte vara "fel", ibland är det bara inte reglerade till situationen. Men affekten i sig har inget med instabiliteten att göra. Den hör till personen och är friskt och sunt. Det är proportionen av den som blir skev i och med bristen på affektreglering. Ett sandkorn kan tyckas stort som ett berg. 
 
Så jag får helt klart bakläxa i och med att jag tänkte att det vore bättre att trycka tillbaka känslorna eftersom jag visste att jag förstorade det hela. Istället borde jag accepterat det som var jobbigt och påminnt mig själv om att det inte är så farligt som det känns. Men också att det är okej att känna! 
 
Hög tid att påminna mig om orden från G:
"Det är okej att ha överdrivna, hemska tankar, men det är vad du gör med dem som är av betydelse." 
 
...och det är ju det vi gör som kommer avgöra hur reaktionen kommer se ut i framtiden.
 
 
 
 

Liknande inlägg

Rebecca:

Förstår dig precis om att det är lätt att falla tillbaka i gamla spår och det är inte alltid så lätt att leva som man lär. Ibland blir det bara så. Men då ska man vara extra uppmärksam och tacksam när man kom på sig själv gå åt "fel håll "så att man kan styra rätt igen. Man får helt enkelt ta lärdom av händelsen och förhoppningsvis är man lite mer förberedd om liknande händer igen. Man lär sig alltid något nytt så det gäller att agera sugsvamp. ;) Kämpa på vännen min!!

Svar: Tack hjärtat. <3 Visst är det så, att ingen väg är felfri oavsett om den är åt rätt håll. Men jag lever och lär, det är en stor skillnad mot innan.
Kram.
Yoanna

Frida:

Kan du berätta mer om din affektfobi? Min psykolog nämnde i onsdags att jag kanske har det och jag känner mig lite ensam.. :/

Kommentera inlägget här: