Starkare

Det är svårt att skiljas oavsett vem man är. Jag vet att jag har svårt för att känna skillnad på rätt och fel i stunder som dessa. Men denna gången var jag förbered på det... och tro det eller er, men paniken och ångesten har nästan  passerat mig obemärkt, i jämförelse. Kanske är det tack vare en bättre mentaliseringsförmåga, kanske är det för att jag inte längre ser beslut som definitiva och lika dramatiska som tidigare. Kanske är det för att vi kunnat prata om det, om varför och om oss.
 
Vilket får mig att fundera... du har alltid varit den jag faktiskt kunnat prata med. Om allt, och du har alltid hållit om mig, även när jag hatat mig själv. Det är en anlednig till att jag älskar dig men också en anledning till att jag kännt mig tvingad att gå där ifrån. För jag har delat mitt innersta med dig, för att jag måste, men också för att jag vill. Men du har aldrig släppt in mig, jag har fått försöka dra fram det innersta,och lyckats få ta del av endast småbitar. Men du behöver inte dela med dig, för att överleva, du står stadigt ändå? Men det gör att jag blir ensam, och vårt förhållande, som egentligen är grundat på en djup och innerlig vänskap, som står stabilt, verkar tippa. Men även om det skulle rasa, finns en solid grund kvar. Som vi alltid kan bygga på igen?
 
Jag har funderat mycket de senaste dagarna, på hur jag ska tolka dessa berg och dalar mellan oss båda. På ett sätt kan man se det som att det inte är någon idé, vi har redan försökt så många gånger och misslyckats var eviga gång. Å andra sidan så är det något som gång efter gång gör att vi dras till varandra och försöker börja om. Och är det inte så att det som inte dödar gör en starkare? Kanske kommer vi istället bli oskiljaktiga om vi kunde få detta att hålla. En sista gång. 
 
Du sträcker ut en hand och jag tar den.
Nu hoppar vi, tillsammans genom allt?
 
 
 
 
 
Kategori: Relationer Taggar: ber och dalar, kärlek, mentalisera, relation, vänskap, älska;

Liknande inlägg

Kommentera inlägget här: