Nej. Jag är inte bitter.

Jag har sedan några månader varit Lokalrepresentant för Shedo i Väst. Arbetet där ger mig otroligt mycket, på så vis att jag kan ta tillvara på mina erfarenheter och vända åren som varit till något positivt. Jag känner verkligen att jag har hittat rätt. För er som inte vet det så läser jag just nu upp betyg för att komma in på psykologlinjen. Om jag för ett år sedan inte hade en aning om vad jag ville göra så vet jag nu med säkerhet. Oavsett om jag kommer in eller inte så är det det här jag vill göra. Jag vill dela med mig av mina erfarenheter, men också lära mig mer om, egentligen allt, men främst det som rör självskadebeteende och ätstörningar. 
 
En del i mitt "arbete" är SHEDO. Genom organisationen sitter jag med i NSPHiG (Nationel samverkan för psykiskt hälsa i Göteborg) och har hittills varit på 3 möten samt representerat SHEDO på bokmässan i Göteborg. Där träffade jag många andra insatta ifrån flera organisationer inom psykisk hälsa och träffade bla en psykiatriker som ställde frågan till mig:
 
- Vad tycker du om psykiatrin?
- Ja, jag tycker den är bra. Men visst finns det många fel och brister. Men jag tror att det mesta beror på resurs och kunskapsbrist. Därför vill jag vara med och göra den bättre.
- Du klarade testet. 
- Va?
- Ja, om man är bitter över psykiatrin har man inte kommit tillräckligt långt. Jag tror att du kommer bli en bra psykolog.
 
Det ligger något i det han sa. Jag har mött många som haft det svårt, som känner sig svikna av psykiatrin och fortfarande hyser ag och en bitterhet gentemot den. Jag kan inte säga att jag är nöjd med all den vård jag har fått. Men jag har förståelse till att den felar ibland. Jag vet att det finns en stor kunskapsbrist inom just självskadebeteende och jag kan ibland känna med dem som får ansvaret över dessa patienter. För de har aldrig fått kompetensen att hantera det. Och det är sällan enkelt att hantera någon som skadar sig själv. 
 
Hade jag varit bitter så hade jag inte kunnat bidra med mycket för att göra den bättre. Det är vad han menade, och jag anser att han har rätt. Vidare hade jag inte önskat bli psykolog om jag inte stod på psykiatrins sida så att säga. Min förhoppning är att den ska utvecklas till det bättre och att jag ska få vara en del i den processen.
 
Genom SHEDO har jag också fått möjligheten att fullfölja en av mina drömmar. Att få föreläsa, om mig själv. Igår  fyllde jag 24 år och firade med premiären för min historia "För att överleva". Jag var jätte nervös men efter några minuter släppte det och rullade på riktigt bra. Jag tror jag lyckades fånga publiken, de följde mig i min berättelse och mötte mig med chockade, sorgsna och glädjande miner. Ingen verkade titta på klockan utan fängslade av min historia. Dock fick jag inte så många frågor efteråt och en av dem bad om ursäkt för det genom att förklara att de var så tagna av berättelsen att de helt enkelt inte hittade ord just då. Jag ser det som ett gott betyg och jag är nöjd att jag fick samtliga att le innan jag avslutade. Jag hoppas innerligt att jag får fortsätta att dela med mig på detta sätt många fler gånger.
 
Så, om jag är bitter? Nej, jag är tacksam. För jag är här idag och det har jag ändå psykiatrin att tacka för, och G. Så nej, jag är inte bitter! Jag är inspirerad och taggad. Det finns så mycket att göra och jag är redo att hugga in!
 
 
Slide nr 1 i min presentation...
 
Kategori: Psykologstudier Taggar: borderline, drömmar, erfarenheter, mentalisering, mål, psykiatri, shedo, studier;

Liknande inlägg

Kommentera inlägget här: