Borderline vs. Emotionell instabil personlighetsstörning

I min journal står det att min diagnos är emotionellt instabil personlighetsstörning. Inte borderline personlighetsstörning. Varför har jag då valt att döpa bloggen till det? Borderline i sig är en laddad benämning och även relativt fördomsbelagt. Man kan tycka att jag borde välja det förstnämnda då jag inte instämmer med allt som borderline det står för. Men just därför har jag valt det, för jag vill avdramatisera ordet och slå hål på myter och fördomar. Och åter igen, man är inte sin diagnos.

Men vi börjar från början. Termen borderline myntades i början av 1900-talet. På den tiden delades psykiska problem in i två kategorier; neurotiska (uttryck för omedvetna konflikter, psykologiskt) och psykotiska (när hjärnan befinner sig i ett abnormalt tillständ, fysiskt). De patienter som låg nära båda dessa grupper fick benämningen borderline, vilket är engelska för gränslinje, eller mittemellan. 

I början av 1950-talet missbrukades termen då alla patienter som inte kunde klassas som klart neurotisk eller psykotisk fick diagnosen borderline. Det blev en skräpdiagnos. En icke-exakt term för ett diffust men ytterst svårt problem som var frustrerande att behandla, svårt att definiera och omöjligt för läkaren att förklara på ett vettigt sätt för patienterna. Ingen annan psykisk ohälsa är så mångskiftande i sina symptom och svårfångat för de som vill beskriva det. Vissa läkare menar på att diagnosen istället borde vara patientens efternamn då det finns lika många variationer som patienter.

Men från och med 1997 står det i Världshälsoorganisationens internationella klassifikationssystem att diagnosen benämns som emotionellt instabil personlighetsstörning, vilken inkluderar undergruppen borderlinetyp.

Med denna bakgrund blir det lättare att förstå varför Borderline associeras negativt även för de som inte känns vid denna benämning. Därför är det förståligt att man valt att benämna, den nu mer definierade diagnos, vid en annan term.

Jag kommer fortsättas att använda mig av termen borderline. För min egen del spelar det ingen roll vad benämningen än skulle tänkas vara. Det som blir viktigt är att belysa problematiken och förstå att diagnosen är skiftande, där ingen patient är den andra lik. Tyvärr är det en av anledningarna till att denna patientgrupp ofta trillar mellan stolarna. Den är svår att definiera och därmed behandla vilket resulterar att många skickas mellan olika kliniker utan att få hjälp. Om vi istället fokuserar på individens problematik och inte hänger upp oss på diagnosen tror jag att många fler skulle må mycket bättre. Jag hade tur, G såg mig, och inte stämpeln i min journal.

 

I en svartvit värld
Kategori: Diagnos Taggar: borderline, diagnos, emotionell instabil personlighetsstörning, kriterier;

Liknande inlägg

Kommentera inlägget här: