Att våga ha fel

Ingen är perfekt. Ändå verkar människan ofta tänka att hennes värderingar och idéer är de korrekta. Att det vi tolkar in av en situation är det faktiskt sanna, även om vi egentligen vet att så inte är fallet? En tanke och uppfattning följs av en känsla som, många gånger, har en förmåga att styra vårt förnuft. För om vi inte har något konkret som kan bevisa motsatsen kommer vi att se känslan och tanken som den korrekta. Möjligen att vi kan förstå att någon annan inte ser det på samma sätt, men sällan är vi villiga att vända och vrida på en situation för att inse att vi själva kan ha fel. Varför?
 
Att vi tycker att vi själva har rätt är säkerligen utav ren självbevarelsedrift och möjligen även för att inte tappa respekt och status (som den sociala varelse vi ändå är, utan andra existerar inte JAG:et). Självklart ska vi känna efter vad vi själva vill, tycker och tänker, men inte utan att ta hänsyn till andra. Att lära sig att parera känslor och situationer, stanna upp och tänka efter, ta ett steg tillbaka och försöka se det med andra ögon. Kan inte det får oss att växa som människor än mer? Borde inte den förmågan värderas högre än den som alltid "vinner" ett argument. Ges inte mer respekt och acceptans till den som kan lyssna, ta in och värdera andras känslor likväl som sina egna?
 
Människan har så lätt för att döma andra och bekräfta oss själva. Att bli denna självsäkra person som tror på sig själv, är svårt för  mig. Främst för att det är så otroligt svårt för mig att hitta mitt JAG. Jag kan finna delar, små pusselbitar av det jag vill se som mig, men de flyter ofta runt i ett kaos. Svåra att få tag på för att få en helhetsbild. Kanske är det också därför som jag kan uppfattas som en driven och engagerad person. För jag vill så innerligt finna den jag är. De bitar jag hittar håller jag hårt i och försöker bygga något större utav.
 
Men jag har lärt mig att hantera känslan av vilsen het. Den har varit med mig så länge nu. Kanske är till och med den en egen liten pusselbit. Som jag har pratat om tidigare, så försöker jag vända på det som kan uppfattats som hinder, till möjligheter. I detta fall så är det svårt. Men jag har valt att se det som en upptäckt. För jag kommer finna mer av mig själv med tiden, och vem vet egentligen helt vem man är eller kommer vara om tio år? Livet är konstant under förändring.
 
Men för att komma till det jag egentligen ville få fram. Så vill jag säga att jag önskar att fler vågade inse sina brister, för det är styrka att vara svag. Att vara envis och vägra ge sig (i olika situationer) kommer inte leda till något bättre i längden. Framför allt inte för personen i fråga. Det är den som är öppen för andras åsikter och kunskap som växer mest.
 
Varför måste vi stämpla allt med rätt eller fel? Istället för att inse att vi alla är olika och se möjligheterna i att lära av varandra?
 
Rätt eller fel, måste vi välja?
Kategori: Taggar: JAG, borderline, erfarenheter, konflikt, personlighet, självbild, tro på sig själv;

Liknande inlägg

Heléne Bergqvist:

Tänk om vi alla ibland lät oss själva att "stanna upp" , att vända och vrida på det som sägs och händer, hur jag själv reagerar och tänker. Tänk så många intressanta och givande diskussioner man skulle kunna ha då:) Kloka ord Johanna

Svar: Precis vad jag tänker. Men också hur mkt bättre vi alla skulle må utan all aggression som skapas vid olika åsikter. Det går ju inte förändra någon annan än sig själv. ;)Kram
Thimotej

Camilla:

"...jag önskar att fler vågade inse sina brister, för det är styrka att vara svag"

Så bra skrivet, Johanna. Det är precis så jag också känner det. Att komma till den punkten att man kan vända skamkänslor till stolthet över den egna personen, med alla dess brister och fel - ja, då har man kommit långt! Då är man modigare än någon annan. Det finns INGEN som är felfri och har ett perfekt liv, men många vill gärna framställa det så och det är så SYND. Man önskar att alla skulle våga kasta fasaden, för man växer verkligen flera meter som människa av insikten! Och jag tror att vi skulle få en varmare och mer kärleksfull värld dessutom. Kram

Svar: Oja, man växer och finner ett lugn och en självsäkerhet, för du är okej precis som du är. Jag tror att det enda sättet är att prova, bara några gånger, hur svårt och läskigt det än är. Testa någon gång att låta fasaden falla och vänd och vrid på saker och ting. Låt dig ha fel och se möjligheten att faktiskt finna rätt.Vi kan bara förändra oss själva <3
Thimotej

Kommentera inlägget här: