Alla Helgona

Alla helgons dag. De dödas dag, när kyrkogårdar runt om i landest lyser som aldig förr. Då vi tänker på och minns våra älskade, de som lämnat oss. Alla helgona, en tung och sorgsam dag, som egentligen är väldigt vacker. För visst vill vi minnas.
 
Döden, så naturlig men så skrämmande. Ovisheten, men framförallt ensamheten. För i döden finns det igen återvändo. Seperationsångest, utan förvarning försvann du. Aldrig någonsin i mitt liv har ångesten förlamat och fyllt mig med panik lika hårt och snabbt som den dagen. Den veckan, det året. Det var som om marken under mig försvann och syret blev så trögflytande att det vägrade föras ned i mina lungor.
 
Det tog mig 5 år att förlåta mig själv. Att tillåta mig själv att tänka på ditt leende och din varma famn utan att hata mig själv, utan att känna mig tvingad till att skada mig. För ångesten och hånskratten trängde in under huden och jag var inte värdig att leva. Jag hade gjort allt, ALLT för att få dig tillbaka. Men du är borta, för all framtid. 
 
Men jag har insett, till slut, att det inte var mitt fel. Och att självhat och klander inte gynnar någon, alldra minst dig. Det var trotts allt ditt val, även om du förtjände all hjälp i världen, den du aldrig fick. Oavsett hur högt jag skriker eller hur innerligt jag önskar, så kommer du inte komma tillbaka.
 
Men jag kan ge ditt liv, din död en mening. Genom att göra allt jag kan för att rädda de i samma sitts. Länge ville jag istället följa dig, ta mig till andra sidan för att leta upp dig och krama mig fast för alltid. Men jag vet bättre. För jag har mött döden, öga mot öga på en sjukhusbritts allt för många gånger för att fortfarande romantisera den. Döden kommer tids nog och egentligen önskar jag att ingen någonsin behövde känna som vi gjort, eller ta det beslut du tog. Ingen ska behöva se döden som enda utvägen. För det är vad självmord handlar om, att det inte finns någon annan väg ut ur smärtan.
 
Jag vill ge fler en annan väg.
 
Världen är hemsk, men enbart därför är den också innerligt vacker.
Som att ett ljus endast lyser i mörker. 
 
Jag tänker på dig idag med ett leende på läpparna och gråten i halsen. För minnena med dig och bilden av ditt leende väger tyngre än sorgen som finns kvar. Du förblir alltid i mitt hjärta. Simon <3
 
 
 
 
 
Kategori: Taggar: rädd, saknad, saknas, seperation, seperationsångest, självmord, sorg, ångest;

Liknande inlägg

Kommentera inlägget här: