Jul, inte bara glädje

Nu är julen här åter igen. En högtid där man träffar släkten, delar ut julklappar och äter god mat. En högtid som många ser framemot, för trotts allt som ska hinna med, så brukar julaftonsdagen alltid bli en dag av glädje. Dock är det inte så för alla. De som lider utav en ätstörning har en aningen annorlunda inställning till julen, för dem är det ett rent helvete. Det är som att släppa in en alkoholist på systembolaget, öppna alla flaskor och säga att du bara får smaka, men absolut inte bli full!
 
När jag ser tillbaka på jular som varit måste jag erkänna att det var en tid jag gärna hade spolat över. Framför allt för de som lider av bulimi, som jag gjorde i 5 års tid, är denna tid fruktansvärd. Det är en kamp mellan kroppens signaler om mat och ätstörnings monstren som hotar med syrasudd i toaletten och en mils löpning dagen där på. Ett matmissbruk som blir en hat-kärlek. Helst av allt önskade jag att man kunde leva på piller, så att jag slapp utsättas för denna ångest. Slapp klara helgen med hjälp av lögner. För att "äta lagom" finns inte i en bulimikers vokabulär. Det är allt eller inget, och på jul blir det allt.
 
Jag minns hur jag planerade promenader mellan måltiderna, "Hera måste ut", för att kunna kräkas i skogen... så jag kunde vara med vid nästa måltid. Hur många gånger det blev den dagen är svårt att säga och lögnerna oräkneliga. Skammen växte sig större och större. Inte kunde jag någonsin njuta av tiden med familjen, jag hatade mig själv och kände mig inte värdig deras närvaro. Kanske inte så konstigt att jag tyckt det är skönt att jobba jul och nyår?
 
Det är alltid svårt att veta vad man ska göra för att hjälpa den som mår dåligt. Alldeles för ofta möttes jag av oförstående kommentarer och handlingar från familj, vänner men också andra. Man måste förstå att den drabbade inte har möjlighet att tänka i de banor du gör. Ibland får jag frågor om råd. Hur ska man göra? Vad ska man säga? Jag har egentligen inget bra svar på det. Men att inte uppmärksamma ätstörningen mer än personen, är alltid ett bra sätt att börja. Kanske också att inte köpa på sig allt julgodis som finns. För i ärlighetens namn så äter alla mer än man egentligen har plats för på jul. Men också att låta personen äta det hon vill, inte kommentera, inte säga "ta du en till" utan kanske istället säga att det är okej att inte äta mer.
 
Men många gånger hade jag behövt en kram mer än något annat. Medmänsklighet och framför allt kärlek. Det är väl ändå det julen handlar om?
 
Jag önskar er alla en underbar jul fylld med kärlek och glädje. 

Liknande inlägg

Kommentera inlägget här: