Slingriga vägar

Att vara medveten och närvarande är relativt nytt för mig. Med ett förflutet av känslostormar är det svårt att inte falla tillbaka trotts verktyg, lärdomar, insikter och hårt arbete. Ibland blir det så svårt att hålla isär...
 
- den självskadande, dåliga, känslosamma, nedvärderande och hopplösa jag.
med
- den kloka, vuxna, harmoniska personen som vill gå vidare, hjälpa och lära personer som är i den sits jag varit.
 
Det är svårt, det tar tid, och det kommer komma fler dagar som denna: dagar då jag ställer mig på vågen får ångest och hatar mig själv halva dagen så att tårarna trycker på och tankarna styr mig närmare snaran än framtiden. Men jag håller ihop mig, med nya verktyg och insikter och tar mig igenom dem. Utan att skolka och skada mig själv. Tills jag hittar tillbaka. 
 
För det blir alltid bättre. Även om det blir sämre igen så går jag sakta men säkert framåt. Vilket innebär att det finns hopp. Inte bara för mig, utan för alla med diagnosen emotionell instabil personlighetsstörning (borderline). Vi är inte dömda, bara missunnade vissa verktyg i livet som är självklara för alla andra. Visserligen blir vår väg längre och svårare. Men kanske att den i slutänden ger mer, när vi till sist finner oss själva och slutar försöka vara något ingen kan bli. När vi äntligen vågar känna och kan hantera det. När vi kan leva, som vi egentligen, mest av allt önskar.
Kategori: Diagnos Taggar: JAG, borderline, drömmar, erfarenheter, framtid, insikt, känslor, lärdommar;